Efter 30 timmar på tre olika flygplan med tre mellanlandningar (du hade rätt mamma, sista planet mellanlandade i Singapore för ett tekniskt stopp) är vi nu Äntligen framme i Gold Coast. Fötter och ben är tre gånger större än vanligt och nacken skriker av ilska över resans 152 olika sovställningar. Och jag är mest väldigt förvirrad.
Jag förstår inte alls överhuvudtaget att jag är här. Eller hur länge jag ska vara här. Eller vad jag ska göra här. Jag kan ju tyvärr inte säga att mitt första intryck av stället gör mig knäsvag. Visst är stranden helt outstandning. Lång, vit, varm sandstrand. Men det känns verkligen helt otroligt turistiskt. Kanske beror det på att jag själv tagit in på hotell och lever i min kappsäck (eller ja, min resväska med tre kilo övervikt redan på väg ner). Enligt en norsk tjej vi träffade på resan så ”ska” man bo i Surfers Paradise, men jag vet inte jag. Jag vill bo i hus, med pool och stor veranda…
Det är klart att allt känns lite konstigt. Speciellt då vi inte på något vis sovit tillräckligt mycket. Nu känner jag mig i alla fall för första gången på två dygn fräsch. Nyduschad och godluktande. Men extremt hungrig, lite smått illamående och inte alls sugen på någonting. Antagligen kommer det kännas annorlunda imorgon, och om en vecka. Och om en månad kommer detta kanske inte alls kännas som en turisthåla, för då kommer jag faktiskt att bo här.
Himla fint var det i alla fall att jag fick kontakt med Ida innan vi lämnade Sverige. Att möta upp henne i Bryssel och få sällskap resten av vägen hit känns verkligen otroligt skönt. Nu är vi två som är lika lost över saker och ting, och det gör ju inget att hon är asskön! Nu är klockan fyra på eftermiddagen och vi ska ut och hitta något att äta. Sedan blir det nog en lång dejt med kudden!
Puss & Kram!
Anna
Aj, svullen (och blek som ett spoke)
Utsikt fran balkongen pa vart hotell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar