Och så var man hemma från Byron Bay igen då… Det var fullkomlig lycka att komma in genom lägenhetskomplexets dörrar och känna att ”ja, nu är vi hemma”. Jag tror att det var bra på många sätt att åka bort över helgen, för då blir känslan av att detta är hemma så mycket starkare. Annars ser man ju egentligen Sverige som hemma, men nu är ju faktiskt Surfers Paradise och Australien mitt hem… Vi kom hem någon gång vid halv åtta, och vi har druckit te och sett på One Tree Hill = sjukt bra söndagskväll efter en galen helg!
Så… Vi åkte ner till Byron Bay i fredags kväll. Vi blev upphämtade av Chris som äger bilen och han hade hämtat upp Camilla och Fredrik innan. Så satt vi i bilen och sjöng 90’s hits – hej nostalgi! Det var sjukt skoj och alla var sjukt peppade på kvällen. Det är himla skumt, men Byron Bay ligger en timme före oss här i Surfers… Så när vi kom fram var ju klockan redan 22.00. Så det var på håret att vi hann checka in på hostelet innan de stängde receptionen.
Jag fick sådan himla déjà vu från min Asienresa av att bo på hostel. Och så himla glad och tacksam över att Ida och jag bor i en fräsch lägenhet och inte behöver dela toalett och dusch med massa okända människor. Det har ju verkligen sin tjusning alltså, men var sak har sin tid och plats på något vis. Det var förfest på gång på hela hostelet så vi joinade innan det var dags att dra ner på stan och träffa de andra som åkte ner tidigare på dagen.
Vi gick till en bar/klubb som låg precis vid stranden. Det var livemusik och gött häng! Sedan drog vi vidare till en annan klubb och dansade några timmar innan det var dags för fyllekäk (kebab med vitlökssås såklart). Massa svenskar överallt som vanligt, så det är bara att snacka engelska och låtsas att det är det man pratar, typ.
Igår åt vi mysbrunch på ett ställe som heter ’the balcony’ hela gänget. Sedan skulle Anna, Fredrik och Camilla skyedivea. Jag hade så gärna velat göra det också, men jag visste inte att de hade planerat att göra det. Och med tanke på att sådan sak går på cirka 4000 kronor så vill man ju ladda inför det. Och ha sovit mer än tre timmar och inte ha intagit någon alkohol dagen innan… Så det blev inget den här gången. Jag tänker dock att om det är meningen att jag ska göra det, så kommer det att komma fler chanser!
Isabelle och jag hyrde varsin surfbräda istället. Så nu har jag surfat två gånger i mitt liv! Det gick inte så bra… Det var alldeles för höga vågor för en nybörjare som jag. Men det finns bildbevis på Isabelles kamera där jag står upp. Nästan i alla fall. Och jag ser ut som en groda. Men men. Det var inte min grej att surfa i alla fall. Men vi får se, det kanske jag får testa på någon mer gång. Jag bor ju trots allt i Surfarnas Paradis.
På kvällen var det grillparty på det hostelet som den andra hälften av oss bodde på. Så hela gänget var där och åt, lyssnade på livemusik och förfestade. Jag tror att jag är för gammal för det här med att festa två dagar på rad, haha. För jag var lite opepp och oparty… Men jag hängde i alla fall med till första klubben. Det var jätteskoj att dansa som vanligt (det kan väl typ aldrig vara tråkigt). Men när de ville gå till en annan klubb så kände jag att nja… När det dessutom kostade $10 (75 kr) så kände jag att nej, nu går jag hem.
Efter nio timmars sömn borde jag alltså mått som en prinsessa i morse, men icke! Jag hade en sprängande huvudvärk som jag inte finner någon rimlig förklaring till… Men efter två panodil, mängder med vatten, färskpressad apelsinjuice och brunch på ’the balcony’ så kände jag: I’m back on track! Så Ida och jag bestämde oss för att promenera upp till ’the lighthouse’ och Australiens mest ostliga punkt! När vi promenerade uppför så kom det plötsligt en tutande bil, visst är vi är heta som få men lite märkligt var det ju ändå den stannade och ville plocka upp oss. Det visade sig dock vara Chris som hade hört att vi var på väg upp. Så vi hoppade in i bilen och ”slapp” gå hela vägen upp. Det var skönt, men på ett sätt hade ju promenaden i sig varit mysig. Genom lite regnskog och så… Men med tanke på hettan så var detta bra!
Väl nere från utsiktsplatsen träffade vi de andra på stranden… Några surfade, andra lekte i vågorna och några låg och solade. Vi lekte lite med en boll och väntade in gänget. Sedan skulle vi åka till Nimbin…..
Vi körde fel jag vet inte hur många gånger, hur många mil eller hur många arga kommentarer på GPS:en. Till slut kom vi i alla fall fram till denna oansenliga lilla by. Tyvärr stängde typ allt vid halv fem, och vi kom till tjugo över fyra. Men nu har vi varit där i alla fall. Det var ju kul. Haha!
På väg från Nimbin stannade vi till och åt lite Mexican food. Det var gott. Sedan åkte vi resten av vägen hem. Och oj vad skönt att komma in genom dörren. Slänga sig i soffan. Ta en dusch och ett glas juice och bara ha en mysig söndagskväll med fina Ida…
Imorgon är det dags för skola och ”verklighet” igen… Men denna ”verkligheten” är typ en dröm. I veckan får vi leva på havregrynsgröt utan varken frukt eller mjölk och så måste vi skaffa oss varsitt jobb. För i Australien är inget gratis eller billigt.
Cheers!
Anna
PARTY!
Surfa!
Farskpressad Apelsinjuice gor susen mot huvudvark!
Utsikt fran 'the lighthouse'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar