Varning! Detta kommer inte bli ett aspepp inlägg.

Hej svejs på er där hemma och borta och var ni nu befinner er!

Klockan är 12.00 och det är strålande, fantastiskt väder ute. Själv sitter jag inomhus och tycker att världen där utanför är lite för ljus och glad. Igår kväll fick jag någon sjuk huvudvärk som tvingade mig att släcka ner i lägenheten och lägga mig i sängen, blunda och dra täcket över huvudet. Värken vägrade släppa trots panodil, vatten och sängliggandes. Efter ett tag lyckades jag i alla fall somna, vilket ju var bra. Vaknade klockan 22 igen, fortfarande lika ont. Lyckade få i mig lite vatten och några kalla pasta direkt från kylen. Somnade om. Vaknade vid 02 och tänkte att det kanske kunde hjälpa med några fler piller. Icke. Vaknade igen vid 07 och kände att jo, men det går nog åt rätt håll i alla fall. Sedan vaknade jag igen 09.30. Tänkte att nu måste jag ju bara må bra. Och visst om man jämför med igår så mår jag ju hur bra som helst. Men jag känner mig seriöst bakfull, trots att jag inte druckit en droppe alkohol sedan i fredags. Det är ju inte riktigt rättvist alls faktiskt: att töserna som var ute igår ligger och göttar sig på stranden, och jag sitter inne med fördragna gardiner. Haha.

Jag ska i och för sig skriva ett arbete nu. Som jag skjutit upp ett väldigt bra tag. Så det känns som att det är dags att göra det. Det känns lite stressigt nu faktiskt. Eller ja, det borde det ju inte göra. Eftersom jag lovat mig själv att inte stressa över det. Men livet blir ju inte alltid som planerat. Jag har tänkt att jag ska skriva det här arbetet i typ tre veckor nu. För att påbörja de nästkommande arbetena i tid och inte behöva stressa i slutet. Men så har det liksom inte blivit av. Antingen så har det varit för bra väder - då vill man ju bara vara ute i solen. Eller så har det varit för dåligt väder - och då har jag inte alls haft motivation till att plugga, utan har typ druckit te och sett på film. Jag älskar min självdisciplin alltså!

Nu kom Ida ut från sovrummet och frågade om jag låtsas att det är dåligt väder, pga de fördragna gardinerna (nu låter det som om jag sitter i bäck-mörker, men det gör jag inte, det är bara tunna gardiner fördragna). Jag kan ju förstås ha det som en ursäkt, att det är "dåligt" väder. Men inte tillräckligt dåligt för att se på film utan helt perfekt lagom plugg-väder. Haha. Herregud, vad jag är dålig på att ta tag i saker. En sak har jag i alla fall tagit tag i den senaste tiden: Hemlängtan. Jag vet inte om det har att göra med mitt beslut om att stanna kvar i Australien året ut, eller bara för att.. Jag vet inte? Jag saknar Göteborg, Sverige, storfamiljen, kusinerna, mamma, pappa, Emil, vännerna, Gotland, Tofta, sommarstugan, spårvagnarna, Härlanda Tjärn, kafferep, uteserveringarna, Haga.. Ja, det kommer upp så mycket i mitt huvud så ofta nu som jag saknar. Lite för mycket för att det ska vara skoj. Så tänker jag, men varför ska jag inte bara åka hem då? Men då känner jag ju att nej, vad ska jag göra i Sverige efter tre veckor när jag gjort allt det jag saknar? Jag vet inte vad jag ska plugga, jag har ingen lägenhet och jag vill verkligen inte jobba på något meningslöst jobb. Och Australien är fantastiskt, underbart, roligt, vackert och livet leker verkligen! Jag känner mig så sjukt ambivalent. Lite instabil, typ.

Idag är vi lediga, för det är Labour Day. Lite tråkigt att missa veckans Professional English men kanske bra med tanke på hur jag mår idag. Jag är ju alltid ledig på tisdagar, så det blir långhelg här. I lördags var Ida, Anna och jag i Burleigh Heads (beachen 30 minuter med buss söder om Surfers Paradise). Det var supermysigt och najs att göra något annorlunda, men ändå så nära. Vi chillade på stranden, åt mysig lunch och Anna och Ida tog en After Beach-öl i solnedgången. Tyvärr ser vi ju aldrig solnedgången för att vi bor på östkusten, men ändå. Det är fint i alla fall. Vi var ute i fredags, det var skoj. Men jag kände inte för att gå ut i lördags igen. Vilket de andra gjorde. Så jag stannade hemma, chattade med Pernilla och Tore och planerade lite inför deras ankomst, målade naglarna och såg på film. Igår låg vi på beachen här i Sufers. Det var också mysigt! Vid halv fyra var jag för rastlös och det började bli lite kyligt, så då drog jag hem och åt lunch. Läste lite inför nästa vecka och sen drog jag ut på en springrunda. Det var verkligen sanslöst vackert - fullmåne och grejer. Sen så skulle vi dra ut på stan igen, men då kom ju den där förbannade huvudvärken.

Inte för att jag hade velat tokfesta igår egentligen, men det hade varit kul att hängt med en stund. Det känns som att jag blivit så asocial det senaste. Den bittra sanningen är den att här i Surfers finns det tre saker att göra, eller egentligen fyra, och det är: vara på stranden, surfa, festa och nummer fyra är väl att plugga då. Jag är ju tråkig brud och gillar inte stranden jättemycket (tycker det är för sandigt, jag blir rastlös och känner att det finns vettigare saker jag borde göra, typ plugga). Jag tyckte inte så himla mycket om att surfa, det kändes som att vattnet våldtog mig och sedan blir det kallt. Festa är kul i lagom mängd. Och plugga är inte så fett skoj alltså. Det är okej att typ läsa och memorera, men jag gillar inte att skriva massa arbeten - varje kreativ och produktiv. Nej, det är segt. Alltså, så är kanske inte Surfers Paradise min optimala bostadsord. Samtidigt så är det ju så sanslöst vacker, jag har fina vänner och livet är gött. Ibland önskar jag bara att "hitta på något" inte betydde "dricka alkohol och gå ut".

Nu drog Ida till beachen och jag har spenderat 30 minuter av mitt liv på att skriva detta inlägg och klaga över livet istället för att ta tag i det. Haha. Nu ska jag på riktigt sätta igång med mitt arbete. Det känns som att det kommer kännas bättre när jag är klar med det. Hade ju varit goare att jobba på brännan, läsa en bok och hänga med brudarna på stranden. Men där vet jag att jag inte hade kunnat slappna av, utan haft ångest över att jag inte skrev på arbetet. Blä blä blä.

Puss, kram, hej. <3
Anna